REMISS del 3. Inte så svårt att skriva remiss som många tror

Skriva remiss kan man göra på många olika sätt. Remissen kan vara kort eller lång, ”originell” eller ”lånad” från skrivelser andra redan gjort.


OM DU VILL KÖPA BOKEN FÖR ÄKTENSKAPET - I TIDEN FINNS INFORMATION: HÄR


Av: Ola Nilsson

Det är inte så svårt att skriva remiss som många tror; det handlar om att veta vad utredningen föreslår och komma med synpunkter på det.

Som i all kontakt med myndigheter handlar det sedan om att skriva kort, koncist och korrekt.

Det jag tycker kan vara av värde att lyfta fram är följande.



1. Vad äktenskapet är

En församling som tillhör ett trossamfund som man vet lämnat in en remiss man själv håller med om kan t.ex. skriva:

Vi instämmer i den remiss vårt trossamfund, Trossamfundet A, överlämnat med anledning av utredningen, och vill genom denna spontanremiss särskilt betona vår syn på äktenskapet mellan en man och en kvinna som instiftat av Gud och som samhällets viktigaste grund.

Liknande formuleringar kan användas vid de andra punkterna nedan: vigselrätten och utredningens kvalitet.

Följande kan användas som grund i den remiss man sedan själv formulerar:


1a. Äktenskapet - instiftat av Gud

Se: 1 Mos 2:21f, Matt 19:5f, Ef 5:31f.

Utredaren påstår att när kristna ser på äktenskapet är det främst det sociala äktenskapet och inte det rättsliga de uttalar sig om (s. 218). Mycket i kyrkans lära visar att här har utredaren fel.

Utredaren påstår att det mellan det sociala och det rättsliga äktenskapet inte finns någon identitet, förutom att de båda i dag relaterar till en relation mellan en kvinna och en man. (s. 219) Detta stämmer inte med verkligheten. Att göra en så stor åtskillnad mellan det sociala och det rättsliga äktenskapet leder dessutom fel.

Istället måste äktenskapet ursprungligen ha uppstått i det sociala, för att sedan regleras i det rättsliga. Det Regner beskriver som det rättsliga äktenskapet måste då naturligtvis reglera det som finns som en verklighet i det sociala.

Gamla testamentet ser det sociala och det rättsliga som två sidor av samma mynt. Berättelser om hur äktenskap ingås, t.ex. Isaks och Rebeckas eller det i Tobits bok, innehåller tydliga rättsliga överenskommelser. Detta är också tydligt i Moseböckernas lagtexter: äktenskapets sociala och rättsliga sidor går ej att skilja åt.

Nya testamentet säger – tydligast i Rom 7:2 – att det sociala äktenskapet är kopplat direkt till det rättsliga.


1b. Äktenskapet mellan man och kvinna - samhällets grund

Se också: Trycksaken EN MAN & EN KVINNA

Om samhället menar att det är viktigt att det föds barn, och att den man och den kvinna som har satt barnet till världen också fortsatt tar sitt ansvar för barnet, måste samhället visa detta med en norm, en lag. I alla tider har äktenskapet varit denna norm.

Att säga att äktenskapet inte är förbehållet man–kvinna-relationen, innebär att äktenskapet inte längre blir naturligt och rationellt kopplat till föräldraskapet. Äktenskapet kommer bara att handla om att knyta samman två vuxna individer – inte om att knyta samman mamma-pappa-barn. Detta är fel i en tid då familjen ändå är utsatt för stora påfrestningar.


FN:s allmänna deklaration Artikel 16 säger:

1. Fullvuxna män och kvinnor har rätt att utan någon inskränkning med avseende på ras, nationalitet eller religion ingå äktenskap och bilda familj. Män och kvinnor skall ha samma rättigheter i fråga om äktenskaps ingående, under äktenskapet och vid dess upplösning.

2. Äktenskap får endast ingås med de blivande makarnas fria och fulla samtycke.

3. Familjen är den naturliga och grundläggande enheten i samhället och har rätt till samhällets och statens skydd.

FN:s barnkonvention stadgar att barnet har rätt att, så långt det är möjligt, få vetskap om sina föräldrar och bli omvårdat av dem. Den slås också fast att familjen är den naturliga miljön för alla dess medlemmars och särskilt för barnens utveckling och välfärd.


1 kap. 1 § Äktenskapsbalken säger: Äktenskap ingås mellan en kvinna och en man.

Detta är en modern och välfungerande lagstiftning. Den går dessutom tillbaka på en äktenskapssyn som varit rådande under mycket lång tid i mänsklighetens historia. Den stämmer också med kristendomen och de andra stora världsreligionerna.

För homosexuella par finns möjlighet att ingå partnerskap.

Det är viktigt att särskilja olika relationer och inte kalla dem vid samma namn. Annars kommer det ändå uppstå ett behov av att skilja på ”heterosexuella” och ”homosexuella” äktenskap, troligtvis med begreppen ”vanliga äktenskap” och ”homo-äktenskap”. Detta kan inte ses som någon vinst för homosexuella.


Att äktenskapet betecknar just relationen mellan en kvinna och en man har särskilda skäl.

Detta utvecklar jag ingående i min bok För äktenskapet – i tiden i de tre första perspektiven: biologiskt, barn- och naturrättsligt perspektiv. Lite kort om detta:

Fysiskt sett är varje människa självtillräcklig – med ett undantag, nämligen fortplantningen. För att föra livet vidare behövs en förening mellan en man och en kvinna. Varje barn – utan undantag – har ett manligt och ett kvinnligt ursprung. Äktenskapet är ett unikt erkännande av denna unika verklighet.

Barnet knyts vidare självklart till mamman biologiskt och socialt, medan bandet till pappan är mindre självklart – biologiskt och socialt – och egentligen mer juridiskt. Historiskt sett har därför äktenskapet kommit in för att knyta samman det biologiska, sociala och juridiska föräldraskapet.

Frälsningsarméns och Pingst FFS remiss har också bra skrivelser om detta, med hänvisning till en fransk parlamentsutredning 2006.


DETTA KAN BARA LÖSAS PÅ ETT SÄTT: ATT AVVISA ATT ÄKTENSKAPET ANVÄNDS SOM BEGREPP FÖR ANDRA RELATIONER ÄN DEN MELLAN EN KVINNA OCH EN MAN. ÄKTENSKAPSBALKEN LÄMNAS ORÖRD.

NÅGOT ATT REFLEKTERA ÖVER: Om äktenskap och partnerskap sammanförs under en gemensam "samlevnadsbalk" borde kanske också sambolagstiftningen föras dit - men detta har inte utretts. Förutsättningarna och konsekvenserna är inte heller lätta att förutse - eller vara ense om.


2. Utredningens bristande kvalitet

Flera samfundsremisser visar att utredningen inte håller kvalitativt för en så stor samhällelig förändring.

> Riksdagen fattade beslut om en parlamentariskt sammansatt utredning.

>> Regeringen tillsatte en enmansutredare – för en fråga som för många är i paritet med EU-inträdet!

>>> Utredningen lovades bli förutsättningslös av både riksdag och regering. Detta upplever många sveks.

>>>> Regeringens direktiv sa att utredaren skulle ”ta ställning till om par av samma kön bör kunna ingå äktenskap” och ”göra en grundlig analys av frågan och redovisa samtliga skäl som talar för och emot detta”.

>>>>> Utredaren frångår dessa krav när han säger att han i utredningen inte gör någon ”analys” i vedertagen mening, utan endast presenterar en bedömning (s. 219). Han tillstår också till viss del att han inte värderar ”samtliga skäl” för och emot (s. 220).

>>>>>> Utredaren säger att han främst har utrett det rättsliga. Han gör också en stor skillnad på det rättsliga och det sociala äktenskapet.

Per landgren skriver (sammanfattning): Genom att endast utreda den rättsliga formen, och inte den verklighet som den rättsliga formen är till för att reglera och skydda, faller uppdraget och ansvaret att vända och vrida på alla argument för och emot. Detta förklarar sannolikt också varför utredningen saknar såväl en ansvarsfull analys utifrån sakför-hållanden och insikt om behovet av en konsekvensanalys av den föreslagna förändringen.

Det blev alltså bara en ”tummetott”…


Problem att utreda det rättsliga - men vilja ändra det sociala

Äktenskapet och partnerskapet har rättsligt sett samma verkningar. Det är alltså inte någon rättslig förändring utredaren kan ge dem, utan endast en ändring i fråga om det sociala. Detta erkänner han också när ett av hans tyngsta argument är att par med samma kön måste få del av äktenskapets högre symboliska värde. Detta högre värde måste relatera till det sociala äktenskapet.

Detta innebär att utredningen är otillräcklig, då den knappt alls utrett det sociala äktenskapet.

De enstaka sidor som handlar om det sociologiska perspektivet innehåller en lång rad av felaktigheter (s.225-227). På grund av alla sina felaktigheter bildas – där utredaren borde presentera sin starkaste argumentation – istället utredningens svagaste länk.

Bristerna i den föreliggande utredning är så omfattande att den inte kan ligga till grund för en lagändring, om riksdag och regering vill att den ska få någon legitimitet även hos dem som inte delar utredarens slutsats.

Här kan det också finnas anledning att påpeka att barnperspektivet till stor del saknas i utredningen. Se t.ex. Pingst FFS remiss för utförliga skrivelser om detta.


DETTA KAN ÅTGÄRDAS PÅ TVÅ SÄTT:
A. Genom att föreslå en ny utredning. Det gör t.ex. Pingst FFS i sin utredning.

B. Genom att föreslå en folkomröstning. En folkomröstning visar den tyngd många tillräknar frågan. En folkomröstning skulle sannolikt också leda till att frågan belyses ur ett bredare perspektiv än att ännu en utredning arbetar med frågan.


3. Vigselrätten

Här är samfundsremisserna genomgående ganska korta, och det går att mer eller mindre återge det de skriver, till exempel: Vi instämmer i Trossamfundet A:s remiss när den bejakar utredarens förslag att inte införa vigselplikt för den som har vigselrätt. Möjligheten för trossamfunden att förordna vigselförrättare bör kvarstå. Vare sig trossamfund eller den som har vigselrätt bör åläggas vigsel- och registreringsplikt, vilket måste säkerställas i lag.

TÄNK OCKSÅ PÅ: Det finns en befogad rädsla för att vigselrätt så småningom förändras till vigselplikt.

DETTA KAN ÅTGÄRDAS PÅ TVÅ SÄTT:
A. Avsäga sig vigselrätten vid ett förändrat äktenskapsbegrepp. Det kan vara viktigt att slå fast att om äktenskapsbegreppet förändras, så att även två män eller två kvinnor kan ingå äktenskap, kommer troligtvis merparten av trossamfunden avsäga sig vigselrätten. EFS remiss innehåller skrivningar om detta.

B. Genom att föreslå att de trossamfund som så önskar ska få rätt att registrera juridiskt giltiga partnerskap. Detta är Svenska kyrkans linje, och en kompromiss som borde tillgodose kravet på att homosexuellas relationer ges ett högre symboliskt värde - samtidigt som äktenskapsbegreppet bevaras. Detta bör dock kopplas till ett krav att äktenskapsbalken lämnas oförändrad, och att lagstiftaren endast ändrar lagen om registrerat partnerskap. Lösningen är inte okontroversiell...


Förslag på remiss

En väldigt kort remiss behöver inte innehålla mycket mer än en skrivelse som exempelvis den följande:

A-församlingen i B-stad

Yttrande
Datum

Justitiedepartementet
103 33 Stockholm

[[OBS! Glöm ej att sända en kopia till: registrator [at] justice.ministry.se]]

Yttrande över betänkandet Äktenskap för par med samma kön – Vigselfrågor (SOU 2007:17)

A-församlingen i B-stad – en församling inom Trossamfundet A med X medlemmar – vill lämna följande yttrande med anledning av Äktenskap för par med samma kön – Vigselfrågor (SOU 2007:17)

1. Vad är äktenskapet?
För oss som enskilda och församling är äktenskapet en ordning Gud lagt ner i skapelsen som något grundläggande och viktigt. För oss som kristna kan äktenskap aldrig vara något annat en relation mellan en kvinna och en man. Detta bygger såväl på Skapelseberättelsen och Jesu egna ord, som rationella argument.

Vi menar att äktenskapet mellan en kvinna och en man är samhällets grund, även utan att lägga några religiösa aspekter på det. FN:s allmänna deklaration, Europakonventionen och Äktenskapsbalken slår fast att äktenskap ingås mellan kvinna och man. Äktenskapet har också en viktig roll i familjebildningen och för att ge barn en tryggare uppväxt.

Om samhället genom lagstiftningen väljer att använda begreppet äktenskap även för andra relationer, kommer detta skapa fler problem än det löser – juridiskt, socialt, språkligt, internationellt etc.

För enkönade par finns möjlighet att ingå registrerat partnerskap. Utredningen visar också att nuvarande ordning med äktenskap för man–kvinna-relationen och partnerskap för homosexuella relationer inte är diskriminerande, samt att det inte är en mänsklig rättighet för homosexuella par att ingå äktenskap. Denna rättighet är förbehållen man och kvinna, enligt FN-deklarationen.

Vi avvisar mot denna bakgrund utredarens förslag att äktenskapsbalken ska göras könsnetural.

2. Vigselrätten
Vi instämmer däremot i utredarens förslag att rätten att viga inte ska innebära en vigselplikt. Detta bör fastställas i lagstiftningen.

3. Utredningens kvalitet
Vi är slutligen mycket skeptiska till att utredningen med anledning av de brister som påpekats i den allmänna debatten alls kan användas som grund för ett så samhällsomdanande beslut som det att förändra en mångtusenårig institution, som enligt FN beskrivs som samhällets grundläggande enhet.

Vi föreslår därför att frågan om att bevara äktenskapet (såsom en relation mellan en man och en kvinna) och partnerskapet (såsom en relation mellan två män eller två kvinnor), eller att ge äktenskapet en ny definition (som omfattar både heterosexuella och homosexuella relationer) en folkomröstning.

Detta skulle motsvara den tyngd vi tillmäter frågan om äktenskapets framtid.

B-stad
Datum som ovan

NN
Ordförande

NN
Pastor

2008-01-08